Maränger i brist på annat

maränger1

När jag började mellanstadiet tyckte mamma och pappa att det var okej för mig att gå ensam hem efter skolan, istället för som tidigare ta bussen till dagmamman eller följa med någon klasskompis vars morsa inte jobbade. Man blev ett nyckelbarn helt enkelt. I och med egen nyckel öppnades portarna till alla skattgömmor där hemma. Skåpet ovanför spisen innehöll t.ex. blockchoklad som i brist på annat fick fungera som godis en vardag. Skåpen ovanför kylskåpet var ofta fyllda med hembakta bullar och var det jul stod där alltid två gigantiska Mazetti-burkar med pepparkakor. Jag trodde att jag var smidig men som i så många andra fall är föräldrar alltid smartare än sina barn, och av någon anledning slutade förråden fyllas på. De trodde att de hade slagit mig, men ack så fel de hade.

Mamma tyckte och tycker fortfarande om att baka och därför fanns det ju alltid socker och ägg hemma. Vad gör man med det, när man dessutom hittar en flaska ättika i kylskåpet? Jo man bakar maränger! Under en lång period bakade jag maränger säkerligen varannan dag, och åt alltid upp 3/4 innan någon annan kom hem. Till slut fylldes kylskåpet med överblivna äggulor till den grad att jag fick marängförbud. Återigen slagen…trodde de. Att ”Annas säkra sockerkaka” inte gav några överblivna äggulor och dessutom inga andra spårupptäckte jag snabbt, men det är en annan historia.

Det var en lång metainledning till dagens egentliga korta inlägg. Jag har bakat franska goda sega maränger i vitt och rött, med chokladrippel som garnering. Nu är det hos mig som äggulorna börjar hopa sig så om någon har tips vad man gör med dessa så tar jag tacksamt emot.

Recept kommer som vanligt i ett separat inlägg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>