Svensk mathistoria – ”En samling recept från 1700-talets Lillhärdal”

svensk-mathistoriaLillhärdal är en liten by med ca 300 invånare som ligger 3 mil söder om min hemort Sveg i Härjedalen. Min mamma kommer från Lillhärdal och jag har därför mer eller mindre växt upp i den byn nästan lika mycket som hemma i Sveg och idag har jag därför kvar en del släkt, ett gäng vänner och dessutom ett utomordentligt hus som i Stockholmsmun skulle betecknas som ”lantställe”. Byn är enormt rik på historia och min pappa är en av de som trots att han är från Jämtland ägnat merparten av sin lediga tid de senaste 40 åren till att bevara, forska, skriva och på allehanda sätt föra den vidare. För ca 18 år sedan gav han ut liten skrift med titeln ”En samling recept från 1700-talets Lillhärdal” som är ett stycke svensk mathistoria. Receptens ursprung är okända men ingår i ett gårdsarkiv tillhörande Kjell Herdell från Upp-i-gala och så här skriver min pappa om originalhandlingarna:

”Det lilla skrivhäftet består av 6 sidor i formatet 10 x 16 cm. Totalt innehåller handskriften 18 olika recept av vilka de 15 första är textade, ett per sida, med en noggrann handstil. Recept 16-18 tycks vara tillagda senare med vanligt 1700-talshandstil.”

Jag är glad att min pappa tagit sig tid att läsa, tolka, renskriva och sedan ge ut denna receptsamling för det är ett litet men imponerande stycke historia från Norrlands inland. Recepten är inte speciellt detaljerade och det är sällan angivet mängdmått, temperaturer eller hur många munnar det var tänkt att mätta. Ta detta som exempel, är det inte fascinerande att man redan där och då åt det som idag på menyn ofta benämns som gäddqueneller?

”4. Fiskfrickadeller
Giäddkiött, tages väl från benen, hackes helt fint, och stötes väl sönder, Blandas upp med ägg, efter fiskens mÿckenhet, mussgott och krÿddpeppar, salt efter smak, Litet sältat smör och flöter Litet Rifvit bröd, med Litet miöl.”

En sak som är fascinerande med detta och andra recept ur samlingen är att allt kanske inte var så som vi tror. Man (i alla fall jag) har en bild över hur nödtorftigt, enkelt och slitsamt livet var, speciellt på landsbygden men flera av de här recepten visar på att så kanske inte var fallet överallt och för alla? Enligt min pappas kommentarer i skriften klagade ofta 1700-talets resenärer i sina dagböcker om hur dålig mat som bjöds i Härjedalen: ”Det var ständigt sur mjölk, sur fisk och magplågande mjölanrättningar”, men som han också skriver, varför skulle man bjuda en genomfarande topograf eller en förbipasserande botanist på den bästa maten? Det var ju perfekta tillfällen att göra sig av med ankomna matvaror.

Fotnoter:
mussgott = muskot
flöter = dialektalt, eg. ”det som flyter”, dvs grädde

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>